Släppt iväg mellanungen på utelek med kompisar på gården i sommarkvällen. Sen ringer de på porttelefonen och vill gå hem till kompisen ett kvarter bort. Jag ställde mig på balkongen och tjuvkikade när de sprang dit som vilda kalvar. Men han stannade och tittade noga innan han sprang över vägen. Åh, jag minns när man började vara ute själv som barn. Friheten, dofterna, spänningen.
Det var den ljuva delen av kvällen. Nu tjat och läggning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar