Fascinationen

Ibland kan jag sakna den där fascinationen jag hade i början av mitt föräldraskap. När man såg fram emot sommaren bara för att man ville göra alla sommarsaker med sitt barn, den där romantiska tanken om att man skulle presentera världen för sitt barn och se de små tingen genom barnets ögon. Sen tog logistiken över mer och mer, och kampen gick mer ut på att försöka få en ledig kvart att slappa på än att fånga barnets första smultron på foto. Nu vet jag i och för sig inte om det verkligen är det allra bästa för barnet i alla lägen, med en hängiven förälder som sneglar över axeln. Ibland funkar det bra att sitta på trappan och läsa en veckotidning när barnen leker i sandlådan. Men ibland skulle jag vilja ge den där närvaron, det där intresset och den där fascinationen. Men den kan inte fejkas, så nu ska jag försöka tanka lite inför sommaren. Så att jag orkar vara den fascinerade mamman, åtminstone en gång i veckan.

Hur ska jag nu kunna gå tillbaka till Sia-glass?

Igår köpte jag mitt första paket lyxglass, alla bloggares favorit, Ben & Jerrys. Det är kanske inte bara bloggare som gillar den glassen, men de flesta andra outar inte sitt glassätande så tydligt. Eftersom jag i tanken fortfarande lever kvar i min studentekonomi (trots att det var över 10 år sen jag tog mina senaste högskolepoäng och numera faktiskt tjänar pengar) tycker jag inte att jag har råd med sån svindyr glass, men jag kände mig lite vild igår så jag slog till på ett paket. Den snåla mamman köpte också en burk billigare änglamarksglass för att inte syskonen glufs-glufs skulle lägga beslag på lyxglassen. (Pärlor åt svin, ni vet. Och mycket riktigt, de gillade den billigare glassen bättre.)

Och nu är den första burken slut. Recension: Grymt gott. Plus i kanten för fair trade-märkning. Minus i kanten för hypen, jag blir lätt lite anti av sånt. Kanske bidrog också känslan av lite lagom dekadens till smaken. Glass direkt ur burken och datorn i knät, halvliggandes i sängen. Dekadens står högt på min önskelista just nu.

Dagens husmorstips 3

Vid fläckar: Googla först, gnugga sedan.

Cykelkedjeolja på en ny vårjacka går t.ex. bort med smör och diskmedel (först smör för att lösa oljan, sen diskmedel för att få bort fettfläcken). Funkar sämre om du gnuggar in fläcken först. Men om man upptäcker de svarta fläckarna på barnjackan flera veckor (och två tvättar) efter att de kom till? "Konstigt, har han likadana fläckar på jackan igen? Vi tvättade den ju just...". Ouppmärksam mamma. Ska ändå testa smörtricket. Men inte idag.

Är egentid bara larv?

Är lite desperat på egentid just nu. Dagdrömmer om att ta ledigt från jobbet en dag och bara ligga i soffan och titta på TV shop. Tänk, när jag som nybliven mamma satt på utvecklingssamtal med min chef och hon frågade mig om jag fick någon egentid (mycket omtänksam chef). Jag hade knappt hört ordet förut, och blev så rörd av att hon frågade. Nu känns ordet lite utslitet efter att störtfloden av kåserande mammor (tack och lov för dem) raljerat om småbarnslivets vedermödor i krönikesamlingar och bloggar. Och att det är ett återkommande samtalsämne mellan alla bebisföräldrar. Men jag är fortfarande förvånad över att jag blir så  trött, sur och gnällig fast jag får säkert en timme för mig själv på kvällen när barnen sover (ifall jag inte somnar vid läggningen). Är det likadant i hela världen? Blir föräldrar i  Bolivia, Vietnam och Togo kinkiga när barnen hänger i kjolarna för jämnan? Är det bara vi som är bortskämda, eller har vi högre krav på oss att vara närvarande och pedagogiska? Den där känslan av att jag egentligen bara larvar mig går inte att skaka av, men det gör mig ju inte direkt mindre gnällig.

Fulräkorna

Gah! Råkade köpa jätteräkor idag av misstag. Handlade thai-mat till middag och valde räkor till en av rätterna - vanliga räkor trodde jag, men fann hela lådan nedlusad av stora feta fulräkor. Ser ut som stora äckliga skalbaggar. Pallade inte att smaka på dem själv, har fortfarande lite ångest. Funderar på hur jag ska gottgöra detta. Jag önskar att jag vore lite mindre mesig och vågade berätta för restaurangerna varför jag inte vill köpa jätteräkorna. Blir man mindre konflikträdd efter 40, kanske?

Jag kämpar för mina skor!

Jag kollade inte väderprognoserna imorse innan jag cyklade till jobbet i trenchcoat, finskor, skorta och grå byxor (mötes-outfit). Vi hemgång ösregnade det. Suck. De här finskorna jag hade på mig har jag lyckats hålla i jobbskick i över två år, det är inte alls likt mig, men väldigt bra. Jag går inte i daggvått gräs med dem, jag går inte barfota i dem, jag har dem inte i ösregn. De representerar mitt nya jag, mitt idealjag som köper kvalitetsskor och vårdar dem så att de håller länge. Den där personen som jag så sällan är.

Så för att rädda mitt idealjag var jag tvungen att använda mitt hippie-jag. Jag packade ner skor och strumpor i väskan, och cyklade hemåt barfota, med vantar på händerna för att komplettera looken. Det är obekvämt med bara fötter på tramporna. Jag hämtade dyblöt barn på fritids och på dagis och konverserade fröknar och fritidspersonal och viftade på tårna. De skrattade bara lite.

Dagens husmorstips 2

När det kommer en liten parvel till din säng om natten: Flytta inte över på ena sidan för att göra rum för barnet - ligg kvar i mitten och bre ut dig. På så sätt har du marginal att obemärkt flytta över till sidan av sängen när ungen somnat om. Eftersom hen ofelbart kommer lägga sig på dig/tätt bredvid dig från början.

Detta var min snilleblixt klockan 5 härom morgonen. Vid den tiden är inte kraven på en snilleblixt så stora.

Ny förkylning och dåligt minne

Åh, jag har glömt hur jobbigt det är att vara riktigt förkyld. Snoret rinner och halsen värker och jag måste jobba ändå. Men lite lyxigt ändå att det var så pass länge sedan att jag glömt bort känslan lite. Fast i och för sig har jag väldigt dåligt minne. Det var låga odds på att jag skulle åka dit den här gången. Dålig sömn och några nätter snusandes med näsan mot förkyld liten unge. Imorgon ska jag gå upp 5 och kommer hem 21, inga bra förutsättningar för att kurera en förkylning. Dock har jag världens bästa halstabletter till min hjälp! Starkt ingefärsgodis från en asiatisk affär, pepprar skönt i halsen. Gonatt!

Klant

När man glömmer bort blöta badkläder i två veckor luktar de kompost. Mylla liksom, fast äckligare. Är det kloret som gör att de inte bara luktar mögel? När man sen tvättar dem tillsammans med annan tvätt luktar all tvätt äcklig kompost. Även efter tre tvättar. Klantmamma.

Vuxen och velig

Jag läste för länge sedan en bra grej i en bok av Martina Haag. Någon av hennes krönikesamlingar, kanske den här. Hursomhelst. Hon skrev om den där föräldraplanen som man tror existerar till man får egna barn. Att mamma och pappa alltid har klart för sig vad som gäller, vilka gränser som ska gälla, när de ska säga ja och nej.

Med stora barn kan man ju diskutera lite. Hur länge är det rimligt att du får spela, hur långt bort från huset får du gå själv, kan ni inte hjälpa till att städa toan? Men alla små saker. Får jag ta ett äpple nu, fast middagen är om en halvtimme? Är det ok att minsta ungen rotar fram nya kläder igen, fast det innebär mer tvätt? Ska vi inte stänga av TV:n nu? Ofta löser det sig av sig självt för att man inte orkar ta strid. Det är bra att vara trött ibland, så slipper man fundera så mycket. Nyss hindrade jag minsta ungen från att öppna en ny burk karameller hon ville ha, eftersom det fanns en annan burk öppen (resekarameller till lördagsgodis!). Vi kan ju inte ha en massa halvöppnade burkar överallt. Men efter en stund blev jag själv sugen på den gula sorten. Så då öppnade jag den själv, och gömde den under en kudde för henne... Är det de vuxnas privilegium, eller är jag bara en ego mamma? Bäst jag går och bjuder henne också.

Dagens husmorstips

Om man har ett litet fönster öppet med Drömmarnas Trädgård på den bärbara datorn så kan man blogga i ett annat fönster, utan att någon liten hela tiden trycker på tangenterna. Helgslappande.

Efter ledigheten

Men för sjutton. Här har man varit iväg på en långhelg med storbarnen hos en kompis och haft det härligt. Kompispratat och gjort spännande saker med barnen. Och så känner jag bara att jag skulle behöva lite egentid framför datorn innan jobbet drar igång. Men, vilka krav! Jag har ju gjort egensaker! Inte själv, men sånt jag länge längtat efter, och det har varit underbart. Jag borde kasta mig med glädje över vardagen.