Det här är väl en typisk bloggbild? Kanske lite taskigt ljussatt, men hembakta kakor i snygg burk känns ju rätt. Barnen var med och bakade också, vilket ger extra pluspoäng. Tyvärr var vi alldeles för sena, som vanligt. Kakorna blev färdiga efter läggdags. Det är så det är med mig. Jag är en slacker som får präktiga ryck. Degar framför datorn, i soffan eller i sängen. Är så slö att jag inte ens orkar slänga gamla nattblöjor i soporna, zappar mellan kanalerna istället för att förhöra läxor, dröjer mig kvar vid lekparken och snackar strunt med kvarterets andra sena mamma istället för att gå hem och laga middag. Men så plötsligt händer det. Storröj i garderoben, skurning av duschen, storhandling, inbjudningar till barnkalas, rusch rusch rusch en halvtimme innan gästerna ska komma. Det finns vissa i min omgivning som blir tokiga på mig. "Börja i tid eller ställ inte till med kalas alls!" Men det går ju inte. Om jag inte skulle få mina ryck skulle det ju inte hända någonting. Och jag gillar utmaningen i att försöka få något att funka trots dålig timing. Fast ibland är det förstås bra att någon stoppar mig. Jag får berätta mer om det en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar