onsdag 8 juni 2011

Hur kan man känna sig hotad av genustänkande?

Jag läser kommentarerna till artikeln om tidningen Tivoli i DN (se förra inlägget) och blir lite rädd. Det känns som om jag har stött på så många aggressiva antifeminister i bloggvärden den senaste tiden. Folk som upprörs något fruktansvärt av alla försök till genustänkande, till att ifrågasätta de stenhårda könsrollerna som samhället försöker tvinga in barnen i. Vad är det som är så upprörande? En flicka som leker med lego? En pojke som är empatisk? En chef i en barntidning som är en kvinna? Det pratas om genusmaffia och indoktrinering när man försöker erbjuda genusneutrala alternativ. Hur kan det vara indoktrinering att erbjuda barnen alternativ, att ge dem verkligt fria val att forma sin personlighet?

Om jag ser det pessimistiskt så fruktar jag en backlash där allt vi eventuellt uppnått av insikt och tolerans i samhället tvingas tillbaka. Om jag ser det optimistiskt så är det just på grund av de framsteg som gjorts i samhället som gör  motståndarna  mer aggressiva. För att de håller på att förlora mark.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar