Opepp

På jobbet är det vissa som är så fredagspepp. De är på godare humör än vanligt, sprallar runt lite, och går tidigt. Jag kommer ihåg hur det kändes, men jag känner inte det där längre, jag längtar inte till helgerna. Så dumt. Jag måste se till att göra helgerna lite mer längtansvärda. Innan längtade jag antingen till festligheter eller till vila, det är väl det som är kruxet nu. Det är så mycket jobb på helgerna. Det är tvätt och städning (fast ofta skippar vi det) och matlagning och handling (eller; Vem orkar handla? Ska vi beställa kebab? Nej, vi gör något på resterna, och så handlar jag på söndag kväll) och så är det två sega vuxna som liksom halvvilar samtidigt som barnen cirkulerar runt runt. Och sen måste vi ut för barnen klättrar på väggarna, och då orkar vi inte göra något roligt utan då blir det kanske kvarteret. Ja, förra helgen hade vi i och för sig gäster, och på söndagen var jag ensam med en unge på stan utan-att-göra-ärenden, och helgen innan var mina föräldrar här, så helt sanningsenlig är jag inte. Men känslan smittar av sig på fredagen, det är inget som spritter i fredagen längre. Det måste bli ändring på det!