Vardagsguld

Man bara måste älska honom. Han står i undergången mellan hållplats och vårt lilla centrum, det är inte city direkt, men ändå en del folk som passerar. Ibland tänder han en marshall, och så har han eller någon annan satt för de starka lysrörslamporna med röd plast. Så att det blir liksom lite nattklubbsstämning där i gångtunneln. Och så sitter han på sin förstärkare och spelar liksom lite coolt plinkande på gitarr. Det är så snyggt, och det blir så otroligt mysigt i februarikvällen och snålblåsten. Det syns inte ett skvatt på fotot, men ni får ta mig på mitt ord.