En sak till

Fast jag är faktiskt inte helt inne i sjuka-familjen-bubblan. Jag tänker på mitt jobb också, och på alla saker jag borde göra. De sakerna jag faktiskt gjort glömmer jag snart bort, varför är det så?

Sen tänker jag på #näthat och Uppdrag Gransknings reportage om Män som näthatar kvinnor. Det har väl ingen som inte aktivt ansträngt sig kunnat undvika? Jag vet inte om jag har något klokt att säga om de vidrigheter som folk inbillar sig att de har rätt att skriva till andra människor. Mer än att det är en samhällsfråga, en jämställdhetsfråga och en teknikutvecklingsfråga. Och man kan vara snäll faktiskt. Man behöver inte vara elak mot andra. Om man inte håller med kan man säga det, eller så skiter man i det och läser eller lyssnar på någon annan, eftersom man har ett val. Sen att näthatet är extra hårt mot kvinnor som syns, och att man alltid drar fram elakheter om utseende och hot om sexuellt våld. Ja, det visar väl att vi inte kommit särskilt långt i Sverige. Eller så visar det att det är just det vi håller på att göra. Och att en del män inte gillar utvecklingen.