Om kommentarer, kommunikation och bloggar

När jag började min internetkarriär var jag tyst, helt tyst. När jag väntade  barn följde jag forum med andra blivande mammor som väntade barn i samma månad. Jag läste ofta, och följde de andra kvinnorna som skrev i forumen, men jag gav mig aldrig till känna. Ibland går jag in i de gamla forumen och känner igen några av de signaturer som jag följt genom åren. Men de vet inte om att jag finns

Sen kom bloggarna och jag började läsa. När man följer en blogg så får man ju en bild av personen. Detaljer och formuleringar fastnar. Jag går runt och känner till en massa om personer som inte känner mig. Ja, det är ju likadant med kända personer generellt. Vi läser om dem i tidningen, och om de själva skriver så läser vi och funderar över det de skriver. Men när det gäller bloggar så finns ju den där möjligheten till interaktion. Du har möjlighet att skriva något själv, som blir en del av bloggen. Jag började kommentera lite smått. Och någon gång fick jag svar, vilken kick! Jag läste en blogg som hette Radhusmamman, som är nedlagd numera, och vi var i samma familjefas. Barn i samma åldrar. Eller, jag var lite före henne, så jag kunde ge lite tips och råd, som hon gillade. Då var det ju roligt att kommentera. Däremot i stora bloggar, med massor av kommentarer. Då känner jag mig onödig. Om man försvinner i mängden, till vilken nytta är då kommunikationen? Det är därför det är så viktigt att svara på de kommentarerna man får på en blogg tycker jag. Ja, för storbloggarna är det ju omöjligt. Men då får kommentatorsfältet också en annan karaktär, kommentarerna blir inte riktade till skribenten, utan mer till de andra läsarna. Det är kanske därför det ofta blir taskiga kommentarer.

Just kommunikationen var en av anledningarna till att jag började blogga själv. Att skapa ett internet-alias som är jag, och som jag använder om jag kommenterar på någon annans blogg. Något som visar vem jag är, utan att jag behöver visa vem jag är. Om ni fattar... Eftersom jag är lite blyg av mig kan jag inte skriva en personlig blogg under eget namn. Och en blogg som inte är personlig är ointressant, om den inte har någon annan specialnisch förstås. Den andra anledningen till att börja blogga är lusten till att få skriva fritt. Att få träna sig på att formulera sina tankar, utan några professionella krav. Det är faktiskt ganska roligt. Om du inte redan gör det, pröva!