Barn och mat och barnmat

Nu har jag läst lite gamla tidningar och (nya) bloggar, och läst om lite olika vardagstips, utflyktstips och inte minst grilltips. Tips om mat alltså. Det jag särskilt noterat är att det ofta står eller sägs saker som "barnens favorit", "det här älskar barnen" eller " bra mat för barnen". Såna tips läser jag i och för sig gärna, men samtidigt blir jag lite irriterad. För så länge man inte syftar på sina egna barn, som gillar just den maten, så förefaller det ganska meningslöst. Jag vet inte hur det är med era barn, om ni har några, eller andra barn ni känner, men mina barn gillar inte alls samma saker. Ibland gillar inte samma barn samma sak två gånger i rad heller. Det är därför helt meningslöst att barnanpassa mat för dem. För tillfället ser det ut så här, om vi ska ta några random ätbara saker:

Morötter - två gillar, en äter pliktskyldigt
Äpplen - alla gillar, om de är knapriga, annars gillar två av tre
Fetaost - två av tre gillar
Mozzarellaost - en av tre gillar
Oliver - två älskar, en äter några
Köttfärssås - två gillar, en äter en matsked max
Pannkakor - alla gillar
Småkakor - två av tre gillar
Banan - två av tre gillar
Kikärtor - alla gillar
Gurka - två av tre gillar
Leverpastej - alla har slutat gilla, gillade förut
Sill - ingen gillar
Ättiksgurka - alla gillar

Och jag försöker ju säga till dem att sill smakar som ättiksgurka, samma lag alltså, men de köper inte det. Så när vi åt sill och potatis sist fick de makrill i tomatsås istället eftersom jag hade det i skåpet. De åt med god aptit. Alltså: Tips! Ha alltid markill i tomatsås hemma och ge era barn när ni äter sill! Eller hur var det nu...

Vad gör man när man kan välja själv

Jag försöker ju göra semester, vilket faktiskt inte är det enklaste. Hur gör man? Hur gör jag? Vad vill jag göra? Ja, slappa vore ju skönt. Ligga i hängmattan och läsa tidningar. Men med tre barn i hasorna blir de stunderna inte särskilt ostörda (Mamma, kom och titta!  Mamma, hon puttades! Mamma, vad är mina skor!), även om jag faktiskt försökte idag. Så, förutom att slappa. Vad vill jag göra? Laga god mat? Baka? Fiska? Tälta med barnen? Gå långa promenader? Plantera? Inreda och pyssla inomhus?  Nej, jag vill ingenting. Drivkrafterna är helt borta, allt jag kommer att tänka på känns helt meningslöst. Jag är i vanliga fall så upptagen med vardagssysslorna (som visserligen kan bestå av trevligheter) att när jag har tid framför mig, blir jag helt tom i huvudet. Min rätt begränsade egna fritid i vardagen är helt inriktad på akut slappande av typen kasta sig framför närmaste dator eller TV. Jag har ingen hobby.

Nästa vecka  ska jag jobba igen så då är problemet löst för tillfället. Men målet med semestern som kommer sen får bli att komma på vad jag vill göra med den. Förutom att göra det alla andra i familjen vill göra, då.

Om hur man gör den enkelt för sig genom att göra det svårt för sig

Nu ska jag berätta för er hur man undviker att köra bil i onödan. Jag vill inte köra bil i onödan, av miljöskäl. Mycket handlar ju såklart om hur ens vardag ser ut, var och hur man bor och jobbar och sånt. Det kan man ju också påverka ganska ofta, men där blir det ju lite mer komplicerat så jag skippar den biten. I vardagen, gör så här:

1. Ha bilen i ett garage en bit bort från ditt hus. Så att du får gå en bra bit, och kånka tunga saker du ska ha med dig. Ett alternativ till detta på vintern är att ha den ute så att du måste skrapa rutor ofta.
2. Kör sällan, så att du inte får in vanan.
3. Ha barnen i krångliga bilbarnstolar som de inte kan knäppa fast sig själva i. Ett plus om de krävs att en vuxen lägger sig raklång över baksätet och lirkar i 5 minuter i mörkret.
4. Ha stora overaller på barnen. Trots är också plus i kanten.
5. Skaffa åksjuka barn. (Har dock motsatt effekt vid långresor med X2000...)
6. När du väl är ute och kör, kolla inte upp vägen i förväg, så att du får irra runt en bra stund och svettas lite innan du kommer fram.
7. Kolla inte heller upp parkeringsmöjligheter i förväg. 
8. När du står inför ett val - bilen eller inte- visualisera en småtrevlig bussfärd i värmen, läsandes en tidning eller småpratandes med barnet. Eller en cykeltur i vårkvällen.

Funkar skitbra. Jag drar mig i det längsta för att ta bilen när jag upplever att jag har ett val. Det bästa är att det inte ens hamnar i kategorin "borden", som i "ska jag vara duktig eller ska jag vara bekväm?". För i den kategorin har man ju redan alldeles för mycket. Det är helt enkelt bekvämare för mig att inte ta bilen.