Pojkflickigt och flickpojkigt

Min dotter är så grymt klättrig just nu. Stora stenar, träd, klätterställningar, buskar. Och alldeles revig och blåmärkig på hela kroppen, så där som man blir när man använder sin kropp. Pojkflicka var det någon som sa. Jag känner flera andra flickor som också är precis sådär klättriga och fysiska, och baserat på dem skulle jag säga att det var typiskt flickigt. Särskilt eftersom inte någon av mina söner varit just klättriga.

I vår familj är det just nu flickigt/kvinnligt bl.a. att:
- Laga mat och baka
- Dra på äventyr
- Klättra
- Leka jage
- Älska kjol och klänning
- Ha långt hår
- Bygga med lego
- Gilla flätor i håret
- Rita, pyssla och klistra
- Klä på och av dockorna
- Gilla rosa, lila och glittrigt
- Sitta framför datorn

I vår familj är det just nu pojkigt/manligt bl.a. att:
- Titta på film
- Köpa elektronik 
- Bygga med lego
- Leka jage
- Gilla pokémon
- Rita och pyssla
- Ha långt hår
- Gilla nagellack
- Läsa böcker och tidningar
- Gilla rosa, lila och silver (och grönt, blått, svart, rött...)
- Sitta framför datorn

Tänk vad meningslöst att kategorisera egenskaperna på det sättet.

Utseendebekräftan, tänk och frisyrer

Hon är så gullig när hon hopp-dansar framför tv:n och kräver total uppmärksamhet. Titta på mig! Nåde den som försöker titta på artisterna i Melodifestivalen. Randig tröja, grå tajts, blå kjol och långtradarchaffisfrisyr. Gullig gullig. Jag får liksom bita mig i tungan för att inte berätta det för henne. Ideligen. För det har hon ju ingen större nytta av att få höra, inte lika ofta som jag tänker det åtminstone. Hon dansar ju för att det är roligt, inte för att vara söt - tack och lov.

Men när hon hänger på sig 5 pärlhalsband och sätter i 4 hårspännen, då vill hon vara fin. Det har jag fattat. Jag bekräftar henne lite förstrött. Utbrister kanske: "Oj, vad många! Vilka snygga pärlor!" Det är den linjen jag kör för närvarande, lite lagom sådär. Vi får väl se om det är bra eller inte. Men föräldraskapet handlar väl om att känna sig för. Varje barn är unikt, samtidigt som man lärt sig efter hand att faser kommer och går.

Vet ni vad jag menar med "långtradarchaffisfrisyr"? Kanske inte helt självförklarande? Och antagligen väldigt fördomsfullt mot chaufförerna. Ovårdad, från början ganska kortklippt frisyr som nu är rejält utvuxen, tänker jag. För lång lugg, lite stripigt, och långt i nacken. Tänk 70-talet, man i 40-årsåldern, tajta jeans och cigarett i mungipan. Det är den stilen jag kör på barnens frisyrer. Frisörbesök två gånger om året och dåliga egna klipptalanger resulterar i för lång lugg och utvuxna frisyrer. Men rätt gulligt om du frågar mig, alltså.

(Fast nyss hittade jag långa avklippta testar i köket, så vi får väl se hur hon ser ut i håret imorgon. Kanske en liten hint.)

Men man måste ju inte begränsa sig

Hej kompis, välkommen hit!

Den passar perfekt! Men synd att du har så svårt att sitta ned ordentligt.

Att stödja det man ogillar

Ah, ibland suger det när ens ideal krockar med verkligheten.

Jag har ju tidigare ondgjort mig över Lego Friends. Legos nya storsatsning som vänder sig till flickor - till skillnad från allt vanligt lego, vad det verkar. Nu har jag tittat på förpackningarna, och det jag allra mest vänder mig emot är två saker:

- De är inte så konstruktionsinriktade. Legot verkar mest vara till för att leka med, och ger inte så mycket utrymme för kreativt byggande (inte så många bitar att bygga med).
- Det är så segregerande. Här är flicklegot (en "linje") och här är pojklegot (15 "linjer": Lego City, Monster Hunters, Ninjago, Star Wars etc.). Och i flicklegot är det inga pojkar alls med (förutom en pappa i en av de största förpackningarna). Lego friends riktar sig verkligen inte till pojkar. I övrigt lego är allt väldigt vålds-centrerat. Några få flickfigurer finns med.
- Flera av förpackningarna har tema som skönhetssalong, cup cakes, musikscen etc. De målar upp en Hollywood-romantisk mini-tonårsvärld som inte känns det helt kul.

Ja det var visst tre saker, det får ni stå ut med. Men nu till saken, vari ligger krocken? Jo, en av sönerna är intresserad av Lego Friends. Där finns fräcka rosa sportbilar, experimentlab, ett piano, en trädkoja. Ja, jag förstår dem. Det verkar roligt. Och hade min dotter varit äldre hade hon nog gillat det också. Men jag har ingen lust att stödja dem. Samtidigt så skulle mina legoälskande söners legolekar må bra av lite annan input än lasersvärd och monster. Så nu blir jag pragmatisk mamma och införskaffar Lego Friends i födelsedagspresent. Suck. Men jag ska i alla fall maila Lego och säga vad jag tycker, på ett konstruktivt sätt förstås, jag är ju väluppfostrad. Om de bara hade låtit några av vännerna i Lego Friends vara pojkar? Och lagt in några lite mer utmanande konstruktioner för teknik-glada flickor? Som det är nu så är ju budskapet övertydligt: Pojke -det här är egentligen flicklego. Du ska egentligen inte gilla det här. Och det är inte alla barn som kan gå emot det budskapet.