måndag 9 juli 2012

Den välgörande sömnen

Hur kan det vara så svårt att få vettiga sovvanor på barn? Vi får dem inte i säng i tid och absolut inte frivilligt. Nu är det ju semestertider och sänggåendet har urartat totalt, men även på vardagarna har vi problem. När jag jämför med hur mycket barn i olika åldrar rekommenderas sova ligger våra alltid i underkant. Nu går vi ju visserligen upp relativt sent även på vardagar, strax innan sju, men ofta vaknar den äldsta av sig självt långt tidigare. För att inte tala om hur svårt det är att få till en lugn och stillsam kvällsrutin. Såhär brukar det se ut:

19.00 Trötta och gnälliga barn.
19.15 Lugnet lägrar sig, föräldrarna försöker slappa lite, barnen kollar på tv eller fördjupar sig i pyssel.
20.00 Föräldrarna börjar nämna läggning. Ingen reaktion. Barnen leker plötsligt fantastiska lekar i djupaste samförstånd.
20.15 Föräldrarna är seeega, tjatar mer om läggning.
20.30 Föräldrarna börjar hota om indragen eller kortad saga eller något annat kreativt.
20.31 Åh, nej! Barnet är så huuuungrigt! -Jag svälter ihjääääl!
20.35 OK, snabb kvällsmorot! Men detta borde du sagt tidigare!
20.40 Föräldrer bänkar sig i sängen med sagobok. -Nu börjar jag läsa! Kom nuuuu!
*Saga* Lite för lång om det är jag som läser. Och sen måste vi ju prata lite om dagen, det vi inte hunnit tidigare. Och sen tandborstning.
21.00 I bästa fall. Släckning. "Jag ligger kvar, bara en liten stund."
21.15 -Nu måste mamma gå. Mammor måste vara för sig själva en stund på kvällen för att vara glada.  -Neeej! Gå inte!
21.16 Tapp, tapp, tapp. - Jag kan inte soooova!
*osv. till jag säger inte hur länge*

Ok, ibland har vi lite bättre perioder. Men det kan vara värre också. Och just nu får man lägga på nån timme på klockslagen. Jag inser väl att det inte direkt hjälper att jag är kass på fasta rutiner. Och att jag själv gillar att sitta uppe på kvällarna. Men sömn är ju skönt! De borde längta till sängen. Man skulle göra det mysigt och lockande, så att de gick och la sig frivilligt och läste sig sömniga. Och om inte annat skulle de göra det ändå, gå och lägga sig frivilligt alltså. De skulle bara stå där på tröskeln i pyjamas och be en efterborsta tänderna lite. Och sen: -Gonatt mamma! Det är något att drömma om, det!

2 kommentarer:

  1. Åh, jag känner igen det där... Och jag tror att ungar är olika när det gäller att vilja lägga sig också... Vårt barn nr fyra är kvällstrött så hon kommer och säger vad är ni för föräldrar som aldrig lägger isäng era barn? Hon brukade vilja hem till sin säng vid sju, vart vi än var, vilket inte var så praktiskt på nyår och så... Men de andra... ujujuj vad vi har försökt få dom att sova fastän de inte har velat... Galet... och man blir galen på att försöka få ovilliga barn att sova... Så vi är proffs på att vara dåliga och vi har tränat och tränat och ändå... och hatar det... Kram på dej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra ;-). Jag gillar ju inte heller att gå och lägga mig, så jag antar att det är samma sak för dem.

      Radera