Stress

Jag jobbar, jobbar, jobbar. Det är roligt jobb, jag är rätt glad om dagarna, men det är alldeles alldeles för mycket. Det är öronsus när jag kommer hem klockan åtta på kvällen, vakna med hjärtklappning på morgonen och barn som oroligt undrar om jag verkligen kommer att få ledigt till den inbokade utflykten på måndag.

Jag hinner inte köpa ritpapper till barnen, jag hinner inte köpa nya linser. Jag hinner inte laga min handbroms på cykeln. Så jag kör utan handbroms. Det kan inte bli mer symboliskt än så.