lördag 14 september 2013

Orka helg

En familj i vårt hus flyttar den här helgen. Bara till kvarteret bredvid, men jag mötte dem i trapphuset idag och de beklagade sig över hur jobbigt det är. Jag förstår dem verkligen. Herregud, jag kan verkligen inte föreställa mig att vi skulle orka flytta just nu. Eller bygga om hemma. Eller köpa en ny soffa. Eller bjuda hem folk. Eller laga ordentlig mat. Ja, just idag har jag inte ens orkat borsta mina egna tänder så det är kanske fel dag att tänka sådana här tankar på, och förra helgen var vi faktiskt på en heldagsutflykt (fast vi hade inget val). Men jag fattar inte att folk orkar fixa en massa på helger och kvällar. När fredagen kommer har vårt hem slammat igen totalt och efter att ha ägnat halva lördagen åt att vila upp sig behöver vi ägna andra halvan åt att tvätta och röja. Inte för att hemmet ska vara prickfritt, utan för att vi ska få vardagen att fungera någorlunda kommande vecka. Och det finns ju en del kvar att göra imorgon, typ gympaskor till barn som inga har, kalaspresent innan klockan 12, plocka ut urvuxna kläder så klädlådorna går att stänga, luskamma barn, gå och rösta i kyrkovalet, ligga i soffan och ladda för måndagen.

Rent intellektuellt så vet jag att det händer att jag ordnar barnkalas på helgerna, att vi bjuder hem folk, att jag gör långkok, att vi åker till IKEA och köper en byrå som tar 2 timmar att skruva ihop. Och idag är en sådan där dålig dag när jag är trött och seg och sur som skam och knappt går att ha i möblerade rum. Bortsett från det, så undrar jag ändå. Alla föräldrar som rapporterar fikabesök, teaterbesök, skogsutflykter, ommålade barnrum, altanbyggande, stora kalas - nästan varje helg. Hur gör de? Har de städhjälp? Har de Linas matkasse? Har de föräldrar som rycker in som barnvakt titt som tätt? Är de yngre och piggare? Eller ljuger de bara...

4 kommentarer:

  1. Ha ha ha! Åh vad jag känner igen mig i din "dagens"! Fast den här helgen har vi nog nästan varit en sån familj du beskriver. Iaf lördagen räknas som en sådan: Springrunda på morgonen, hästutflykt med dottern runt lunch och trädgårsfix på eftermiddagen.
    Jag tror iaf att de andra familjerna har Linas matkasse, föräldrar som stöttar, städhjälp etc. Tror det är hyffsat vanligt bland de familjerna där båda har goda inkomster. Och så är jag övertygad om att tempot är olika plus att det går upp och ner i samtliga familjer.

    Jag kan tex inte jämföra mig alls med min barndomskompis. Hon spelar i en annan liga liksom. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är egentligen flera grejer med det här: En sak är att när man är riktigt trött så kan man inte förstå hur man själv eller någon annan kan orka en massa aktiviteter. Även om man egentligen vet att man gjorde allt det där för en månad sen ;-).

      En annan sak är att vi alla har både olika personligheter och olika förutsättningar för att orka. Som du säger, vissa spelar i en annan liga...

      Radera
  2. Läste i gårdagens DN om "selfie"-fenomenet. Superintressant. Det råder knappast enighet, men en del forskare menar att det finns ett negativt samband mellan hur positivt man framställer sig själv i sociala medier och hur man egentligen mår. Måste väl finnas mycket spridning kring ett sådant samband, men det verkar rimligt både att man postar sådant "perfekt" när när man har stort behov av bekräftelse och att den energi man lägger på sociala medier ibland hade behövts någon annanstans.

    Hade f ö en helg som började på sämsta möjliga sätt - dunderbråk med tioårig dotter och syrligaste möjliga konflikt med min man - och som sedan utvecklades till en underbart soft helg med bara fint häng.

    /e

    SvaraRadera
    Svar
    1. He he, intressant! Med tanke på mina senaste inlägg måste jag då må super! Goda nyheter :-).

      Så även den kassaste lördagmorgon kan utvecklas till en guldhelg - bra att hålla i bakhuvudet!

      Radera