Apropå det där med att blir äldre. Jag har blivit så pratsam på äldre dar, det började nog när jag fick mitt första barn och sen har det bara blivit värre och värre. När jag var yngre var jag i och för sig väldigt opratsam av mig, så jag startar från en låg nivå. Men idag pratade jag hos frisören, långa utläggningar. Jag kan få ett infall och fråga främligar på Willy:s om råd. Häromdagen så kände jag att jag var tvungen att kallprata lite med apotekskassörskan. Jag känner mig som min egen mamma, och gud vad pinsamt det var när jag var liten. Kanske är det hämningarna som släpper? Jag var nog rätt försagd när jag var yngre, kanske är det mitt sanna jag som kommer fram nu.
Häromdagen demonstrerade jag mitt sanna hämningsfria jag genom att traska till jobbet i vida gummistövlar, illblå strumpbyxor, kjol och neongul regnjacka. Det kändes jätteregnigt när jag stressade runt på morgonen, men när jag väl kom ut var det torrt och fint. På vägen till jobbet försökte jag träna mig på att sträcka på ryggen och låtsas som att kläderna var meningen, att det bara var min coola nonchalanta stil. Stilen smittade liksom av sig, så medan jag stod och läste på en kul reklamskylt höll jag upp dörren för typ 10 förbipasserande som log (skrattade) åt mig. Jag ville verkligen läsa den där reklamen, den var bra. Sen kom jag till jobbet och bytte om till vanliga oiögonfallande kläder, och sen var allt som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar