söndag 17 november 2013

Kör på eller Tänk dig för?

Folk som lyckats med något stort i livet yrkesmässigt, och får lov att berätta om sin barndom publikt - idrottare, musiker, författare, komiker. De framhåller ofta att där fanns någon som såg dem, som stöttade dem helhjärtat, som sa: "Kör på! Strunta i vad alla andra tycker! Du är bäst! "Och det vill man ju ge sina barn. Den där orubbliga tron på att man inte ska ändra på sig själv. Men så tänker jag: Jag gör ju inte alls så med mina barn. Jag uppfostrar ju dem genom att be dem ändra på sig. Ta hänsyn, lyssna på andra, hjälp till, var inte för högljudd, var inte för skrytsam, tänk på hur det känns för andra, lägg inte all din tid på mindcraft/rita/läsa/sporta. Självklart försöker jag förmedla till dem att de är värdefulla och att jag älskar dem oavsett - men jag försöker också påverka dem, mycket.

Jag kan inte göra på något annat sätt. Det finns säkert de som själva är ohämmade som kan uppmuntra det draget hos andra - med risk för att de blir rätt egocentrerade på köpet kanske. Men jag är hämmad och eftertänksam och självkritisk. Jag kan bara uppfostra på det här sättet och hoppas att mina barn blir snälla och vettiga- men ändå trygga och säkra på sig själva. Kanske är det inte så här man uppfostrar framgång, men det kan ju kvitta å andra sidan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar