torsdag 6 mars 2014

Karriären och barnen

Jag jobbar ganska mycket just nu. Det är många olika projekt som ska bli klara samtidigt, så många så att det egentligen inte alls går. Jag kan inte följa önskade tidsplaner helt, jag skjuter på de projekt som inte skriker. Det tar emot. Jag har så svårt, inte bara med att säga "Nej, jag kan först göra det om en vecka", utan även med att undvika att säga "Ja, javisst, nu direkt!".

Ändå har jag lärt mig några viktiga läxor de senaste tio åren när det gäller jobb. Jag kan sätta gränser runt mig själv, även om de är för nära ibland. Jag tar raster och pratar med mina kollegor även när det är stressigt. Jag sitter ibland upp på nätterna och jobbar, men inte idag och inte igår, för att jag inte orkar. Tröskeln för att slå upp jobbdatorn hemma har blivit mycket högre. För det går ju inte, även två timmars övertid kostar, på mig och på familjen, marginalen finns där ju inte.

Mina äldsta tycker synd om mig som jobbar så mycket. Jag försöker förklara att det är roligt också. Men jag vet inte vad för sorts förebild jag är. För faktum kvarstår, ibland prioriterar jag mitt jobb före barnen. Den här veckan har de varit sjuka, de stora. Och jag tar min del av vab:en genom att inte vab:a utan genom att jobba hemifrån medan de får sköta sig själva. Och två dagar den här veckan har jag suttit kvar sent på jobbet och slagit upp datorn när de somnat. Inte för att jag egentligen vill, utan för att det just nu känns som enda möjligheten. Jag måste ju leverera. Och så går leveransen före tiden med dem, eller före min egen återhämtning (oftast) vilket ju leder till att jag blir en tjurigare mamma. Balansen, balansen. Jag försöker inte ge mig själv eller andra föräldrar som gör så här dåligt samvete. Att vara en självständig yrkesmamma är också en förebild på ett plan, och jag har oftast mycket tid med mina barn. Men det är bra att ta ett steg utanför sig själv och reflektera lite.

2 kommentarer:

  1. Mm, jag håller också på med reflektion, tanken är ju att man ska orka länge, inte bara just nu när det är lite mycket. Det är alltid mycket på mitt jobb (säkert på de flestas jobb). Man har inte råd att bränna ut sig. Varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :-) och kram tillbaka!

      Radera