Ibland drömmer jag om att bli författare eller skribent. Inte så mycket för att få skriva, som för att själva livsstilen verkar så härlig sådär på avstånd. Sitta hemma och jobba, göra sig en stor kopp te, svepa in sig i en pläd och skriva om det man gillar hela dagen. Ingen morgonstress, ingen debitering, inga krångliga projekt, inte behöva vara social. Bara få vara excentrisk där bakom datorn.
Jag är självklart medveten om att det här är en totalt falsk drömbild av författandet. Hej prestationsångest, liksom. Och vilken ångest att försöka skriva så att folk gillar det man gör i dagens brus. Sen är ju den där livsstilen inte mycket kompatibel med min personlighet heller. Jag blir låg och osäker om jag inte tvingas träffa folk och utmanas. Dessutom hade jag inte suttit där och druckit te, jag hade knaprat nötter, choklad, gelégodis och kex. Och läst bloggar.
Men drömmen om att få vara excentrisk, den när jag. Att få strunta i vad alla andra tycker och odla sin egenart. Jag vet inte ens vad jag har för egenart? Tankspridd, pratig och grubblande? Jag tror att det är någon slags reaktion mot allt det här marknadsorienterade. Både i mitt jobb och i hela samhället. Snygg, framåt, säljande. Efterfrågan. Det gäller att hitta en balans mellan det utåtriktade och det inåtriktade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar