Är ni morgontrötta? Och tidsoptimister? Ja, jag är det i alla fall. Jag brukar släpa mig upp runt sju på morgonen och har då en timme på mig innan skolbarnen ska vara i klassrummen och lillungen på förskolan. Det brukar sluta i kaos. När jag ligger i sängen tänker jag: Bara en liten stund till, det går, jag är effektiv sen. Eller så tänker jag: Jag skiter i att det inte kommer gå, jag måste få ligga kvar annars blir jag galen.
Det slutar i stressrace såklart. Omatchade kläder och obefintlig frisyr, och oftast inte så samarbetsvilliga barn. Men det tar inte så hårt på mig faktiskt. Hade det gjort det skulle jag nog gått upp tidigare. (Hur det tar på barnen är kanske en bättre fråga, egentligen.) Jag kickstartar lite av stressen, även om det såklart hade varit skönt med lugnare tempo också. Men. Igår hände det plötsligt. Jag var sen ur sängen, men sen gick det som smort. Jag var effektivare än någonsin, barnet jag skulle få iväg var snabb och vi blev klara i tid. Bara sådär. Sen gick resten av dagen åt skogen visserligen, men nu har jag bevis på att det faktiskt går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar