Odisciplin

Igår satt jag upp till efter ett och jobbade. Det jag gjorde tog kanske en dryg timme effektiv tid, men jag hade så fruktansvärt svårt att skärpa till mig och fokusera. Istället tittade jag på antikrundan från Storbritannien och TV4-natt-nyheter. Min disciplin är nästan noll för närvarande, åtminstone på planet jobba-över-när-barnen-lagt-sig. Det är nästan omöjligt, det tar emot något så fruktansvärt. Min kropp liksom skriker "Slappa!", när barnen har lagt sig. Ja, även innan de lagt sig i och för sig, men när de somnat faller allt motstånd.

Jag har inte alls svårt att förstå folk som inte får ändan ur vagnen för nödvändiga saker. Som människorna i Lyxfällan, eller det där programmet där de inte städar sina hem. Man bygger liksom upp en gigantisk mur runt det där man borde göra. Det blir som ett minfält, man vågar inte ens gå nära. Undviker att tänka på det, och leker struts. Jag har några sådana där små issues själv. Jag vågar inte gå in på dem, men det har med administration att göra.

Är det disciplinen som saknas? Att tvinga sig att göra något man inte vill egentligen, men ändå borde? När jag får till vanor har jag inte så mycket problem med disciplin. Jag cyklar varje dag, jag tvingar mitt barn till simskolan på lördagmornar. Hm, vad gör jag mer som är disciplinerat? Jag vill gärna skylla på att jag är en sliten trebarnsmor, för det känns bekvämt, och dessutom stämmer det. Jag tänker: "Om jag bara fick mer tid för mig själv så skulle jag orka ta tag i ..... och ..... och ...... "

Och så kan kan fortsätta att skjuta upp ett tag till.