Jag vill vara med och leka

Ja, man kan ju undra om den här bloggen tappat greppet lite. Ett en vecka gammalt inlägg om stora godispåsar är ju inte jätteintressant att möta den som händelsevis klickat sig hit. Ni skulle bara veta vilka intressanta inlägg som skulle kunna bli skrivna här. Jag tänker på mycket intressant som händer i omvärlden, minsann. Intressanta artiklar i Mama om pojkrollen i skolan (så idag tvingade jag sonen att skriva en halv sida till i läxboken) och DN (könsperspektiv på klimatfrågan, och om varför det är "kvinnligt" att uppoffra sig). Men är inte riktigt i fas att skriva något intelligent om det. Men jag skulle så gärna vilja. Jag skulle vilja sitta på min kammare och "vara någon". Lägga ner energi och tid på att skriva, tänka, tycka och arbeta för något som jag brinner för, gärna tillsammans med andra förstås. Men jag orkar inte brinna just nu. Och jag har inte självförtroende nog att "vara någon" heller just nu, men det kommer kanske. Jag antar att den här känslan innebär att jag är på väg ut ur småbarnsbubblan i alla fall. Att jag tittar ut på världen och vill vara med och leka. Fast eftersom jag inte helt är ute ännu mäktar jag inte riktigt.