När barnen är små är det ganska lätt att veta vad som är rätt och fel. Nej, du får inte smaka på toaborsten. Ja, du får bygga med klossarna. Nej, du får inte slå din bror. Ja, du får ta ett äpple. Nja, sen trean kom och började strunta blankt i om man säger ja eller nej, så är det lite svårare. Eftersom man måste vara beredd att stå för sitt nej även om det innebär att man måste resa sig ur soffan och hindra den skrikande ungen. Så jag har börjat gallra lite mer i min nej. Men ändå, jag har någon slags intuitiv känsla för vad jag ska svara, och ofta en bra motivering ("Ta inte en ny tröja, jag vill inte tvätta så mycket! Eller ok, jag tycker inte om att du har bytt tröja igen, för det blir så mycket tvätt...").
Men hur ska man veta med de större barnen? När är det rätt att tvinga ut ungen när hen bara vill ligga i soffan och titta på tv eller läsa? När ska de få börja med facebook? Ska de få börja med facebook alls? Ha egen mobil? Dator? Läsa vuxenböcker de inte förstår? När är det rätt läge att stärka barnets självkänsla genom att låta henom odla sin särart? Och när är det rätt läge att pusha och utmana för att man faktiskt har nytta av lite blandade färdigheter i livet? Facit, någon?
Ah, sorry men det finns nog inget... Vi för göra som alla tidigare generationer och kasta oss ut i det okända. Ha första barnet som provex och så pröva oss fram (fast jag tycker att det är kul faktiskt). Det blir en massa roliga diskussioner... Facebook har en åldersgräns som vi har kört på och det har funkat bra. Storasyster har åldern inne nu men tycker det verkar bli en massa tjafs så hon är inte så sugen. Storebror är med sen länge... Svårt men roligt skulle jag säga att det är med äldre barn. KRam
SvaraRaderaTack för ditt facit ;-). Någonstans är det som att jag är förundrad över att det är helt nya utmaningar när de blir större, istället för att det bara blir mindre av småbarnsgrejorna. Jag borde ju kunnat räkna ut det. Och ja, storbarnet är försöksdjuret...
Radera