Idag är en sådan dag när jag känner mig så fruktansvärt löjlig. Hela tiden. Det där jag sa i torsdags, vad töntigt det känns nu när jag tänker efter. Och idag när jag var ute och sprang, tönt tönt tönt i gul regnjacka och dålig hållning. Och det där jag sa om handlingen, middagen, barnen. Herregud så löjligt, vem tror jag att jag är?
Jag behöver en stund utan publik tror jag. Så att jag kan få vara lite löjlig ifred. Gränsen mellan löjlig och till exempel smart, stark, påhittig är så hårfin så att den mest sitter i betraktarens öga. Inte minst i sitt eget betraktande öga. Men imorgon är en ny dag. En rolig dag hoppas jag, det finns visst hopp om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar