I helgen har det varit helt osannolikt vackert väder där jag hållits, kallt som attan, soligt och vindstilla. Vi var och hälsade på på landet, ni vet den där riktiga världen där det växer saker, där det bor djur som inte är bananflugor och där de riktiga människorna bor. Jag skäms nog lite för att jag är en stadsråtta, eller åtminstone för att jag gillar staden. Det passar inte riktigt in i min självbild, jag inbillar mig att jag är en aktiv friluftsmänniska som är ute och tältar och gör utflykter med barnen. Jag har planerat att tälta med barnen i två somrar nu, men lyckas inte. Det verkar så himla härligt, men kanske är jag inte av rätta virket.
Men, oavsett detta så blir jag lycklig av att vara ute. Av prasslet av löv under fötterna, av solens värme, av lukten av jord. Och av att sitta inne och titta ut på naturen.
|
Kastanjen som är så fin men som egentligen har en konstig sjukdom. |
|
Mina vantar gör sig så snyggt och trendigt mot löven. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar