Jag springer inte så ofta längre, tyvärr. Men ibland får jag till det, och då lyssnar jag fortfarande på Sommar i P1 i nedladdad podradio. De två senaste var Katrin Sundberg och Elsa Billgren. Katrin är för mig mest känd som den fantastiska Häxan Surtant, men jag har även sett henne i andra roller. Hennes program gillade jag bl.a. för att hon har en sån härlig tajming i rösten. Det märks att hon är en rutinerad skådespelare, hon liksom fraserar intressant. Svårt att beskriva. Hon är en sån där kvinna -efter vad hon själv säger- som är lite spretig, flamsig, rufsig, gapig och inte så fin i kanten. En som känner sig som en transvestit i en kvinnlig klänning och inte identifierar sig med Meg Ryan. Det kan jag identifiera mig med.
Elsa Billgren fraserar också vackert. Elsa är för mig mest känd som vintage/modebloggare, men hon är också personal shopper och programledare. För Elsa har livet starka färger, allt är passion, konstnärligt och vackra gamla klänningar. Elsa är verkligen fin i kanten, men inte på ett dåligt sätt. När man lyssnar på henne (eller läser hennes blogg) känns det som att glutta in i hennes vackra gamla film. Och det är ingen Roy Andersson-film med brända fiskpinnar och betong, utan Amelie från Montmarte eller Chocolate. Det kan jag inte identifiera mig med. Men hon är väldigt begåvad, och jag gillade hennes sommarprogram också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar