Det är sällan jag känner mig så pigg som när slutligen släpat mig upp efter att ha somnat hos barnen vid läggning och sen borstat tänderna. Pling! Jättepigg. Himla dåligt eftersom jag ju missar chansen till att för en gångs skull sova ordentligt. Men å andra sidan har jag chans att blogga lite.
Torsdagens utflykt tog lite på krafterna kan man säga, men jäklar vad roligt det är att hitta på äventyr med stora barnen. Äventyret var alltså ToR Malmö och eurovisionrep (semifinal). Det är coolt att se det lite bakom kulisserna, att se stämningen på stan, att få med sig äkta eurovisionglitter från scenen som souvenir. Nu undrar jag bara hur länge till jag kommer undan med att nynna eurovisionlåtar på stan i sällskap med sönerna innan jag blir den pinsamma föräldern. Det kan inte dröja länge till. Funderar på att slänga in en tågluff omedelbart medan de fortfarande vill hålla mig i handen.
Och apropå äventyr har jag funderat en del på det där med vardag kontra festligheter. Det är tacksamt att ordna äventyr för barn som är vana vid grå vardag. En glass mitt i veckan blir party. En tripp till Malmö blir värsta resan (vi åker sällan till nya platser har jag kommit på). Samtidigt känner jag att vi i vår tid vill ha fest jämt. "Guldkant i vardagen" är ju ett begrepp, något att sträva efter. Och det är väl naturligt när vi har det bra, när vardagen inte så mycket handlar om överlevnad, då vill man få in festen i vardagen. Men väl där, blir den också vardag. Inflation med andra ord. Men innebär det att man bör leva asketiskt till vardags? Att man ska samla alla roligheter till helgen och plåga sig under veckan? Nej, det låter ju inte som en bra idé. Men det är väl mer ett konstaterande bara. Under perioder när vi inte orkar hitta på så mycket roligheter till barnen (förutom de där enkla genvägarna lördagsgodis, tv-spel och film) får de utflykter man ändå gör desto mer guldglans. Rättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar