Tanten

Längs min cykelväg har de byggt en ny fin affär med stora glasfönster, som en liten galleria. Den har stora fönster, och när jag kom tillbaka från semestern hade de öppnat. Och ställt maskiner och diskbänkar med ryggen mot fönstret så att man ser baksidan med slangar och dekaler som inte är gjorda för att synas. Åååh så jag stört mig på det här. Det är så fult. Varje dag har jag tittat om de snyggat upp, och noterat att de inte har det. Jag har till och med lekt med tanken att prata med personalen (ja, lite störd är jag), fast det är inte sånt jag gör i verkligheten. Idag hade de satt för nederdelen av fönstret med gula skärmar. Jag är lycklig, idag är en bra dag.

Det pågår en balkongrenovering hos oss. I maj satte de upp ställningar med lila nät utanför vardagsrumsfönstret och plomberade balkongerna. Ställningarna är fortfarande kvar och häromdagen satte de plast för fönstren för att kunna måla det sista. Det sista är fortfarande inte målat så plasten är fortfarande kvar, och kommer att vara kvar över helgen. Jag blir galen! Vardagsrummet är som en mörk grotta och nu har de tagit ned ställningarna för smålägenheternas balkonger -  trots att vi har haft ställningarna längre. Jag känner mig personligt förolämpad. De måste ha något emot oss!  Och nu måste jag försöka undvika vardagsrummet hela helgen. Det här är en kass dag.

Håller jag på att bli en tant, eller? Det är så här man vet att man egentligen har ett bra liv.