Krigsstigen

Saker jag stör mig på:

- Män som kommer in och avbryter en jobbdiskussion mellan mig och min (kvinnliga) chef bara för att få svar på sin icke brådskande fråga, istället för att vänta i dörren tills vi har tid som jag alltid gör.

- Kvinnor som tystnar mitt i viktiga diskussioner bara för att en högljudd man kommer in i rummet med en icke brådskande fråga om en rutin han verkligen borde ha koll på själv. (Ja, jag menar mig själv och min chef.)

- Män som frågar mig "Och vad har du på hjärtat, då?" när jag kommer för att diskutera ett uppdrag värt flera hundra tusen kronor.

- Män som höjer sin basröst och låter väldigt bestämda när de blir osäkra, så att man misstar dem för att vara väldigt säkra och väldigt kompetenta.

- Män(niskor) som tar bilen till jobbet 3 km för att de inte gillar bussar och tycker att det är jobbigt att cykla för att det ibland regnar. Och sen tar bilen till motionsspåret.

- Varukorgar i matkön som innehåller lyxmat men inte enda ekologisk vara. Fläskfilé och fulmjölk. Chips och besprutade bananer.

Jag är på krigsstigen idag. Ibland är det en befrielse att vara feminist och se strukturerna så att man inte bara går runt och tror att det är fel på en själv. Och ibland blir man galen för att man ser allt och inte lyckas påverka det i alla fall. Och ibland ger man upp hoppet om att det någonsin ska gå att ställa om det här samhället till något lite mer hållbart. Jag brukar känna att jag har mer ansvar att försöka leva hållbart eftersom jag är upplyst och har god ekonomi. Men sen ser jag alla som har minst lika god ekonomi och goda möjligheter att vara upplysta, men som ändå skiter i det och konsumerar på. Och inte ens ekologisk mjölk kan de kosta på sig. Grr.