Sån är jag

Jag har en liten trixare i mig. En trixare söker alltid efter kreativa lösningar för vardagsproblemen. En trixare säger aldrig: "Nej, vi kan inte göra båda de här sakerna, vi måste välja." eller "Så här brukar vi göra, det är bäst att fortsätta med det." En trixare vill få till allt, och prövar nya lösningar så fort det är möjligt.

Exempel:

- Jag följer med kollegorna på after work en timme, kastar mig hem och ruschar iväg mig själv och ungarna på 5 minuter tillsammans med hämtpizza och koftor på kvällspicknick med grannarna.

- Jag lagar inte mat efter recept och vill helst improvisera ihop något jag kom på 5 minuter tidigare. Det blir inte alltid gott.

- Igår cyklade jag på sonens cykel för att möta honom efter träningen, och så fick han cykla hem och jag jogga. Bara för att njuta av det fina vädret, och istället för att ta bussen som jag brukar eller bilen som alla andra. (Det var lite jobbigt att cykla på hans cykel, den är rätt liten...och inte hade jag kollat så att det var luft i däcken heller.)

- Jag är ute med barnen med kompis och cyklar, springer hem och steker ett ägg till en unge som ska på träning (som snart får lära sig steka sina egna ägg), springer ner och tar fram trehjulingen en stund och springer sen hem igen för att puffa iväg dem första ungen till bussen. Istället för att bestämma mig för att vara hemma och vara husmoderlig och skippa cykelturerna.

Grejen är att jag är själv ganska stolt över mitt trixande - när jag får ihop det i alla fall. Men det är inte lika populärt hos min närmaste omgivning. För när jag kommer hem med andan i halsen och är jättenöjd över att jag lyckats trycka in en massa saker, eller varit påhittig på något sätt. Då väntar ju kaoset hemma som jag lämnat efter mig. Eller så är det något barn som inte alls var med på mina kvicka vändningar och som blir helt stressad av att det inte bara kan vara som vanligt. Men de är ganska vana mina barn, och jag har lärt mig några saker. En av sönerna måste man säga till en dag i förväg om eskapader till exempel. Och om man kommer hem för sent blir barnen övertrötta. Och jag kan inte förvänta mig att omgivningen ska stå stand by och serva mig när jag drar förbi, även om jag själv tycker att jag är värsta hjälten. He he. Alla kan ju inte vara trixare.