Mitt äldsta barn har haft en sån fantastiskt bra fröken i två år. En sådan där som ordnar upp en stökig klass utan att höja rösten, som ser barnen, som upprättar åtgärdsprogram för att få en unge att återfå lusten i matte, som är genusmedveten, som utmanar barnen och tar till vara kreativa men vilda idéer från eleverna. En ganska ung kvinna med brinnande engagemang. Nu skulle hon ta tag i mellanbarnets klass, och jag oroade mig lite för att något skulle hända så att det inte blev av. Nu har vi fått veta att hon ska sluta, en dryg månad till får vi ha henne. Och jag sörjer.
Nu vet jag att de kommer få en annan fröken som också är bra. Och mellanungen tror jag inte bryr sig så jättemycket, han känner henne ju inte ännu. Men jag vet vad de missar, och en fantastisk lärare kan verkligen göra skillnad. En gång förlorade vi en guldfröken i förskolan, och det blev aldrig riktigt bra sen. Vikarier och stök. Så blir det säkert inte nu. Jag känner ju efterträdaren och hon är bra. Men det hjälps inte, det känns så himla tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar