Köptemplen

Och nu är vi hemma, det var inte roligare än jag trodde. Höjdpunkten var biltvätten. Men det är väldigt fascinerande med alla familjer som spenderar en söndag i köptemplen. Det är ett sådant enormt utbud av varor i groteska mängder i gigantiska byggnader med enorma parkeringsplatser utanför att jag blir äcklad faktiskt. Vilket naturligtvis inte hindrade att vi kom hem med en kasse med varor vi inte hade planerat att köpa. Sugrör, påskliljor, en stolsdyna, påslakan, m.m. Förutom lampan som var syftet med utflykten. Men när det finns så mycket av det känns inte varorna så värdefulla, och när jag köper saker och "spenderar den miljöpåverkan som prylen skapat" vill jag känna att saken har ett värde (även om den är billig) och inte bara ska slitas och slängas. Det blir så tydligt att syftet är att vi ska konsumera mer. Samtidigt så fattar jag ju att det ger en kick att komma hem med lite nya saker, att komma hem med sitt "byte". Det är mycket i dagens samhälle som är utformat för att ge oss snabba kortsiktiga kickar: TV-spel/datorspel, mobiltelefonfunktioner, godis, snabbmat, mode. Och det är svårt att inte gå på det, åtminstone ibland.