Jag är en tidsoptimist. Igår skulle jag göra en massa ärenden efter jobbet. Växla pengar, köpa strumpbyxor, barnskor, lite barnkläder, några födelsedagspresenter, lite mat och snabbfika med en kompis. I mitt huvud tänkte jag att det skulle ta max en och halv timme. Och det känns fortfarande ganska rimligt när jag skriver det här. Obotlig tidsoptimist alltså, för det tog ju mycket längre tid i verkligheten, och då hade jag ändå ganska bra tempo. Så sen när ärendena började bli färdiga var jag också helt färdig, samtidigt som jag hade dåligt samvete för att jag kom hem så sent.
Men sen idag så skulle jag göra två nya ärenden innan dagishämtningen på eftermiddagen. Jag gick från jobbet en halvtimme innan och stressade iväg. Men idag gick det helt oväntat snabbare än planerat, så jag stegade in på förskolan en kvart för tidigt. Och sen satte jag ungen i cykelsadeln och svischade vidare till skolan, vilket medförde att jag var på skolan tjugofem minuter för tidigt. Det var inte alls populärt, barnen var inte redo att gå hem. Och jag fick dåligt samvete för att jag gått så tidigt från jobbet, jag hade ju kunnat jobba längre och sluppit ta komp-ledigt. Aldrig är man nöjd. Men sen hade jag en trevlig eftermiddag i parken i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar