Gamla hus

Nu har jag åkt bil genom södra Sverige, lite fram och tillbaka. Fördelen med att åka bil är att man får tid att tänka lite. Åtminstone lite grann emellanåt, när barnen inte skriker eller kräks. Jag tycker om att åka utanför motorvägarna och titta på alla gamla hus på landet och fundera över hur det skulle vara att bo där. När det är kallt och regnigt och grått vill jag inte bo någonstans, när det är soligt och lummigt och fint vill jag bo överallt. Bäst gillar jag gamla hus, från sekelskiftet (det gamla) fram till 50-talet. Det gör inget om de är lite slitna (eftersom det här är i mina drömmar och jag därför inte måste renovera själv), bara de är vackra. Jag inbillar mig att man byggde med mer kvalitet förr i tiden, och det känns som sånt slöseri med alla fina välbyggda hus som står tomma bara för att de ligger långt från storstäder eller turiststråk. För om man vill bygga nytt får man ju betala storkovan och ändå får man bara något massproducerat i konstiga material. Nu är jag ju fördomsfull, det vet jag, det finns ju massa bra nybyggda hus, och många moderna lösningar är bra, och ofta energisnåla t.ex. Men vi är så kortsiktiga nu för tiden, och gamla hus har ofta bra material. Och jag gillar själen som finns i gamla byggnader, när man kan följa tidsåldrarna. Sånt finns faktiskt också i mitt eget gamla höghus (från sent 50-tal). I källaren finns hyllor utformade för att man skulle kunna spara sylt, saft och potatis. I garderoben finns linneskåpet kvar och på vinden luktar det gott av gammalt trä. Jag är en nostalgiker.