Idag gör jag inte euforisk reklam för cykling. +4 grader ute, blåsigt och duggregn. Och jag glömde överdragsbyxorna hemma. Hade det åtminstone varit mars så hade jag fortfarande haft dunjacka med tättslutande muddar och ordentlig halsduk. Men eftersom det är bedräglig april hade jag min svarta yllejacka med tappade knappar och den iskalla luften liksom letade sig in i varenda litet öppet skrymsle och förpestade färden de första långa 12 minuterna.
Det som trots allt höll mig uppe var ett vackert och sorgsamt inlägg i Cecilia Blankens blogg som jag läste igår. Det handlade om en gammal hjärtesorg och hur det enda som hjälpte henne då var att cykla och samtidigt frysa. Det funderade jag över och gladde mig över att jag ändå led av den kalla luften idag. Sen fick jag upp värmen och började tänka på annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar