Sen söndagkväll i soffan med datorn på magen och Melodifestivalens eftersnack på Play. Bra vinnare tycker jag, Robin. Jag gillade låten från början, även om han inte sjöng den lika bra i deltävlingen som igår. Men vi röstade förstås mest på Yohio. Han värmer mitt gamla feministhjärta och glädjer mina stora barn. Det lilla hoppar mest runt framför TV:n och sabbar den stora stunden. Jag samlar ju på förebilder, åt mig själv eller åt mina barn. Jag har fått några nya nu under Melloveckorna som jag tänkte delge er:
Yohio, såklart. Det har jag ju redan skrivit om. Vi behöver manliga förebilder som honom. Han klär inte ut sig till kvinna, som Babsan t.ex., utan han är en kille med en cool stil. En stil som just nu råkar bedömas som kvinnlig.
Gina Dirawi - hon är ung, orädd, sanslöst begåvad och tar plats på ett underbart självklart sätt. På det där manligt självklara sättet, som jag själv är så avundsjuk på. Sen har hon utländsk bakgrund också, och vikten av mångfald i rutan skall inte underskattas. Så coolt att hon var klippan och Danny side-kicken, även om han såklart briljerade i pausnumren.
Louise Hoffsten- hon är avslappnat cool med en lugn finurlig och säker air runt sig. Och, viktigt, hon är inte ung. Men utstrålar värdighet på något sätt, till skillnad från så många andra artister över 35-40 år som till varje pris vill se ut som 25 igen. Det är inte värdigt, och även om många kan vara både grymt skickliga och snygga så får jag en besk bismak. Gå inte den matchen, du kommer obönhörligen att förlora!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar