Jag vattnar blommorna åt min bortresta gulliga granntant. Den stora klängväxten som täcker en hel vägg har fått en del gula blad -ångest! För lite vatten kanske, eller för mycket? Usch. Men bortsett från det är det så häftigt att vara i hennes lägenhet. Hon har bott där sen 60-talet och det mesta är original. Gammal AGA-spis, riktigt skafferi, låga köksbänkar. Och ett gammalt kylskåp som antagligen både drar massor av el och är fullt med freoner. Hon sliter och slänger inte, och vårdar sina saker. Många av dem är rätt finurliga. En flasköppnare på väggen, t.ex. På kökskranen har hon som en ståltrådssnurra i skålform där hon lägger en handtvål. Alldeles ren och fin, hon skrubbar den väl antar jag. I vår generation är det mer billig plasttvålkopp från Lagerhaus, som gulnar och blir kladdig av tvålrester, och sen kanske hamnar i soptunnan. Kökshanddukarna är vältvättade, men hela. Om man köper nya snygga på IKEA nu så blir de blekta, tråkiga och trasiga på några år. Hennes hem är liksom ompysslat, trots att hon inte köper nya inredningsprylar. Och varje jul plockar hon fram samma julsaker, handgjorda eller köpta för 40 år sen, planscher urklippta ur en tidning för 50 år sen. Det är så fint.
Jag vill inte åt hemmafruslitet (eller dubbelarbetandet) som var på den tiden. Hon lär ju inte ha fått så mycket hjälp med hemmet av sin man. Men jag gillar hur man tog vara på saker, och att det fick ta lite tid. Idag är jag ledig med barn som har studiedag, så nu ska jag gå och laga min trasiga skjorta.
Mysigt!! Kram
SvaraRadera