Slapphänt uppfostran

Vilka signaler sänder jag ut som förälder egentligen?

- Nej, du får inte bada. Det är läggdags. (Ungen släpar fram badbaljan och tappade upp vatten själv.) (Mamman orkar inte hindra henne, håller på med annat.)
- Men jag sa ju att du inte skulle bada. Varför gör du det ändå? (Mamman orkar inte ta upp ungen ur badet.)
- Nej, nu är det dags att gå upp. (Skrik) (Sköljer av ungen, häller ut vattnet, men lämnar henne lekandes i duschen.) (Håller tummarna för att hon inte börjar om med baljan.)

Om man inte lyssnar på sina föräldrar får man alltså göra de roliga sakerna. Ser mamma och pappa trötta ut ska man passa på. Det här är ju värdelöst ur uppfostringssynpunkt, jag kommer ha svårt att få henne att göra som jag vill när hon blir äldre. Men i ett längre perspektiv är det kanske bra för henne? Att inte backa för minsta motgång liksom, om man kämpar får man framgång. Fast det kan ju bli odrägligt också.