Fascinationen

Ibland kan jag sakna den där fascinationen jag hade i början av mitt föräldraskap. När man såg fram emot sommaren bara för att man ville göra alla sommarsaker med sitt barn, den där romantiska tanken om att man skulle presentera världen för sitt barn och se de små tingen genom barnets ögon. Sen tog logistiken över mer och mer, och kampen gick mer ut på att försöka få en ledig kvart att slappa på än att fånga barnets första smultron på foto. Nu vet jag i och för sig inte om det verkligen är det allra bästa för barnet i alla lägen, med en hängiven förälder som sneglar över axeln. Ibland funkar det bra att sitta på trappan och läsa en veckotidning när barnen leker i sandlådan. Men ibland skulle jag vilja ge den där närvaron, det där intresset och den där fascinationen. Men den kan inte fejkas, så nu ska jag försöka tanka lite inför sommaren. Så att jag orkar vara den fascinerade mamman, åtminstone en gång i veckan.