Orka helg

En familj i vårt hus flyttar den här helgen. Bara till kvarteret bredvid, men jag mötte dem i trapphuset idag och de beklagade sig över hur jobbigt det är. Jag förstår dem verkligen. Herregud, jag kan verkligen inte föreställa mig att vi skulle orka flytta just nu. Eller bygga om hemma. Eller köpa en ny soffa. Eller bjuda hem folk. Eller laga ordentlig mat. Ja, just idag har jag inte ens orkat borsta mina egna tänder så det är kanske fel dag att tänka sådana här tankar på, och förra helgen var vi faktiskt på en heldagsutflykt (fast vi hade inget val). Men jag fattar inte att folk orkar fixa en massa på helger och kvällar. När fredagen kommer har vårt hem slammat igen totalt och efter att ha ägnat halva lördagen åt att vila upp sig behöver vi ägna andra halvan åt att tvätta och röja. Inte för att hemmet ska vara prickfritt, utan för att vi ska få vardagen att fungera någorlunda kommande vecka. Och det finns ju en del kvar att göra imorgon, typ gympaskor till barn som inga har, kalaspresent innan klockan 12, plocka ut urvuxna kläder så klädlådorna går att stänga, luskamma barn, gå och rösta i kyrkovalet, ligga i soffan och ladda för måndagen.

Rent intellektuellt så vet jag att det händer att jag ordnar barnkalas på helgerna, att vi bjuder hem folk, att jag gör långkok, att vi åker till IKEA och köper en byrå som tar 2 timmar att skruva ihop. Och idag är en sådan där dålig dag när jag är trött och seg och sur som skam och knappt går att ha i möblerade rum. Bortsett från det, så undrar jag ändå. Alla föräldrar som rapporterar fikabesök, teaterbesök, skogsutflykter, ommålade barnrum, altanbyggande, stora kalas - nästan varje helg. Hur gör de? Har de städhjälp? Har de Linas matkasse? Har de föräldrar som rycker in som barnvakt titt som tätt? Är de yngre och piggare? Eller ljuger de bara...