Duktig är inget bra

Leker superkvinna med orimliga tidsramar för arbetsuppgifter på jobbet, racerhandling och 4 matkassar på cykeln på väg till förskolehämtning, samt engagemang i barnens skola. Det går naturligtvis inte alls bra. Nu skulle jag vara smart och sova istället för att kvällsjobba, men då är jag ju så uppe i varv att jag är klarvaken. Sitter istället och mailar rektorn och läser bloggar i hopp om att varva ned. Och så ska jag vara präktig mamma och jobba hemifrån imorgon så att barnen kan få lite sovmorgon när det är studiedag (och innan de går till fritids).

Det går verkligen inte ihop. Sist jag hade det såhär hektiskt på jobbet gick jag ner mig efteråt och lärde mig en hel del om gränssättning kring mig själv på kuppen. Det jag faktiskt gör rätt:

- Det får inte gå ut över vardagslivet för mycket. Jobbet får anpassa sig också, jag har ett visst antal timmar till mitt förfogande (inklusive några timmar övertid dock...). Och det som hinns med på den tiden är det som blir gjort.

- Planera, prioritera och varsko i förväg om saker som behöver skjutas upp.

- Ta hjälp av andra. Fördela på kollegor även om de inte gör det exakt som jag.

- Jag måste fortfarande göra saker jag tycker om.

Det jag inte lärt mig ännu är att:

- Tacka nej till saker som jag inte hinner även om de är roliga och viktiga.

- Ställa krav och vara obekväm.

- Även om jag hårdsatsar på duktiga flickan så går det ut över familjen. Om inte annat så för att jag blir på riktigt uselt humör när adrenalinet går ner lite under helgen.

Men fördelen med bloggen är att jag nu fått skriva av mig lite, så nu börjar jag bli lite trött. Mot sängen.