Hemma bäst

Jag börjar få något så konstigt som sommarångest. Inte ångest ångest, utan bara "ångest", men ändå. Vi brukar göra nästan precis samma sak på somrarna, och det ganska länge. Jag tar ut föräldraledighet (ibland tom. obetald) för att få lång ledighet. Sen åker vi från höghuset och ägnar en massa veckor åt att kajka runt i Sverige mellan släktstugor. Det är trevligt, och lyxigt att ha möjlighet att vara på landet. Men nu när det börjar närma sig blir jag lite stressad. Varför ska jag åka bort när jag är ledig? Nu när det äntligen är varmt och skönt och man kan göra allt det som man tänker att man ska göra hela vintern. Ha picknick i parken med kvarterskompisarna, fika på gården, ta kvällspromenader i min ljuvligt försommarklädda stadsdel, bjuda grannen på glass. Jag vill inte åka härifrån! Det är ju här jag har mitt liv.

Kvällens skörd runt höghuset.