Uppe i varv

Jag har inte gått under jorden. Jag har bara först slutspurtat på jobbet och sedan försökt ha semester. Fullt upp alltså, som ni förstår. Det är framförallt krävande att ha semester. Att liksom anpassa sig till att inte ha (samma) rutiner, och att umgås med familjen hela tiden. Hur blev vi så här ouppfostrade? Måste vi laga mat hela tiden? Och när man fortfarande är kvar i  jobbpulsen, så blir semestern så intensiv. Eftersom man måste hitta på saker hela tiden, och inte bara kan vara. Jäklar var det kliar i fingrarna att pressa de sommarlovslediga barnen (som har lättare att varva ned) att komma ur pyjamasen, plocka undan och hitta på något riktigt. Jag säger till när jag kommit ner på jorden.