Skatterna

Det är en viss tjusning med vild, lite bortglömd, stadsnära natur tycker jag. När man går där med motorleden på ena sidan och kala pilträd eller sälg på andra. Klängande, lutande träd på tovigt strandgräs som taget ur en sumpskog längs med havet. Kanske var det något sådant här för en 60-70 år sedan. Eller en knotig genväg över kullen, en hemlig skogsdunge med upptrampade stigar och otyglad skärgårdsnatur. Och så ser man plötsligt höghusen genom träden. Och där bakom den gamla eken breder staden ut sig igen. Det är mina små glittrande skatter, men det är bara om man tittar noga man ser det. Ser ni det?