Om att träna i onödan

Varning: Om du precis har kommit igång med träning på gym, och kämpar för att hålla motivationen uppe, sluta läsa här.

Igår åkte jag spårvagn genom stan, det var skymning, himlen var vacker, och jag betraktade stadslivet. Caféer, affärer, gym med tränande människor... vänta nu, gym? Flera gym, fulla av människor som skuttade runt på cross-trainers, gympade, lyfte vikter. När blev gymmet ett skyltfönster, förresten? Är det meningen att man ska bli inspirerad? Få dåligt samvete? Jag blev mest provocerad, faktiskt. Så himla onödigt. Jag vet att det är nyttigt att träna, jättebra för både kroppen och själen. Men att lägga sin kväll på att hoppa upp och ner i ett rum, det känns så meningslöst. Såtillvida man inte tycker att det är roligt, förstås. Roligt är aldrig meningslöst. Jag har själv ägnat mig åt den typen av aktiviteter tidigare, men nu har jag verkligen ingen lust att lägga tid på något som jag inte måste göra och som inte är roligt.

Och det känns så fel. Det kan inte vara meningen att vi skulle bygga ett samhälle där man måste använda maskiner för att underhålla sin kropp. Vi ska använda vår kropp för att göra nytta - arbeta eller förflytta oss. Och den största drivkraften för de flesta som tränar är dessutom utseendet, en kropp som ser bra ut. Ibland läser jag den här bloggen, Ann Söderlund och Christina Breeze träningsbloggar. Uppenbarligen gillar jag att läsa om andra som tränar, men samtidigt känner jag: Är det verkligen rimligt att lägga så mycket tid på träning och bygga muskler (och gå ner i vikt)? Varför? Räcker det inte att vara hyfsat normalviktig, springa eller cykla lite för konditionen och kanske lite situps eller planka för hållningen? Behöver man vara superstark? Varför? Vad ska man ha det till? Det här behöver jag ha styrka till i min vardag:

- Orka lyfta en sovande unge från TV:n till sängen
- Orka dra hem matkassarna i vagnen uppför alla backarna
- Orka springa efter jobbiga barn
- Bevisa för 7-åringen att jag är snabbare
- Orka springa till bussen/skolan
- Orka sitta framför datorn på jobbet
- Cykla till jobbet

För att orka med det här behöver jag cykla till jobbet (det gör jag), vara ute och springa en halvtimme någon gång i veckan (ska jag börja med igen när det blir skönare ute), träna lite plankan och armhävningar hemma någon gång i veckan (gör jag inte, hade nog varit bra). Men inte mer! Faktiskt känns det inte som att jag skulle ha nytta av mer träning.

Och helst vill jag ha träning som har ett syfte. Det känns så nutida bortskämt att träna sin kropp utan att göra nytta. Springa hem från jobbet är transport, springa runt kvarteret är lyx. Lyx är bra om man njuter av det, men onödigt om man plågar sig. Plankan är lyx. Nyttigt hade varit... kratta löv, kanske? Gräva i jorden? Äsch, vem försöker jag lura. Allt är lyx, i vårt samhälle behöver vi inte använda våra kroppar för att överleva (inte de flesta i alla fall). Men jag tror att det vore bra om vi fokuserade mer på att träna för att må bra i vardagen och mindre på snygga muskler. Och mer på att göra något som man gillar (som att dansa, eller kanske springa om man är lagd åt det hållet), eller ändå behöver (som att transportera sig eller släpa hem mat). Det var dagens fundering.