Opepp

Jag är väl inte den som brukar ha en massa ambitiösa nyårslöften. Något år tänkte jag skaffa bättre koll på min ekonomi, och något år tänkte jag att jag skulle köpa dyrare (bättre) kläder. Inga asketiska löften direkt, men ändå någon slags ambition om förbättring. I år har jag inga sådana ambitioner alls. Jag är helt otroligt opepp på nystart.

Om jag känner efter riktigt länge kanske jag har en liten liten ambition och mer ro i kroppen och lugn i magen. Men jag har inte lust att vidta några åtgärder för att komma dit.

Överallt längs vägen till jobbet (jag åker kollektivt nu och det är rätt gott om reklam överallt) är det reklam för träning, dieter, sluta röka och hälsosam livsstil. Så meningslöst, tänker jag. Varför ska man göra allt det här? Det är klart att hälsosam livsstil är bra, men jag har inte lust att göra några förändringar. Det är klart att det vore bra med lite mer muskler, men att dra iväg på träning bara för att få mer muskler? Orka. Träna ska man göra för att orka med sin vardag, för att orka springa till tåget, för att orka lyfta sina barn. Och jag tänker börja springträna snart igen, för det är skönt och bra. Men att plåga sig med något man inte gillar för att få en snyggare kropp, det känns verkligen helt avlägset. Och jag äter nog tillräckligt nyttigt som det är, jag gillar mitt godis.

Jag vet inte riktigt vad den här opeppen (åh, jag gillar det ordet...) beror på. Jag brukar ändå kunna uppbåda lite entusiasm för förbättringar i livet. Mer vegetarisk mat, mer näringsrik mat,  mer sömn, bättre organiserad vardag, friskis&svettisgympa. Och jag är inte nedstämd eller så. Jag är mer... mätt. Och seg. Trött och långsam. Men det är kanske bra. Det är vinter, det är viloläge.