Jag har ju tidigare skrivit om min ångest inför januari-februari-mars, ett evighetslångt sjukträsk med kyla, slask, förkylningar och magsjukor - eller oro för sjukorna. Och det känns så himla onödigt att slösa bort ett kvartal varje år på att bara "stå ut", det är ju livet som springer förbi. När det gäller november har jag hittat en bra känsla - och nu har jag letat efter en bra känsla för oxveckorna också, för att hålla mig uppe. Nu har ju januari i och för sig redan bekänt färg med influensan som fortfarande sänker mig, men desto större anledning att hitta motivationen.
Så här ska jag tänka: Vinter. Nu är det vinter på riktigt. Jag råkar bo i en del av landet där vinter ibland betyder snö, och ibland regn, men det är bara att acceptera. Vinter här betyder oavsett temperaturen att naturen är i vila. Inga löv på träden, inga knoppar på buskarna, lera och visset gräs på marken. Jag ska försöka acceptera detta och tänka *vinter*. Det kan också vara vackert. Om naturen får lov att vila på vintern så får vi människor också lov att vila. På vintern kan man sänka sitt tempo. Jag ska ta djupa andetag, försöka gå lite promenader, njuta av de kala träden (och den snö som ibland faller) och leva i vardagen. Jag tycker ju om vardagen, och det blir inte mer vardag än så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar