Om stenarna i glashuset

En grej jag märkt: Folk gillar att klaga på andra om sånt de själva brister i.

En bekant till mig som är överviktig, en man med en rejäl kula på magen, påpekar gärna hur tjocka alla andra är eller hur mycket de äter, och nästan frossar i kommentarer om folk som är tjockare än vad han är. En annan ganska tjock dam jag känner gillar att påpeka hur opassande  andra tjocka klär sig. Eller hur gamla folk börjar se ut - sånt kommer ju inte från folk som själva är unga, utan de som börjar åldras själva. Eller hur stökigt andra har det.

Jag antar att det är mänskligt. Om man har något man inte riktigt gillar hos sig själv ser man det så tydligt hos andra. Och genom att uppmärksamma de som är "värre" än en själv, så känner man sig bättre till mods. Det är ju svårt att förneka det mänskliga i sig, men om man skippar klagandet så kan man istället gå direkt på att njuta av att andra har samma "defekter" som en själv. Sänka kraven på både sig själv och andra så slår man två flugor i en smäll. Och kan samtidigt låta stenarna pryda sin plats i glashuset.