Under snart 10 år med småbarn i huset har jag jobbat på - och lyckats hyfsat bra med- att sänka ambitionerna och bara flyta med. Inga ambitiösa renoveringar, inga stora kalas, inga avancerade planer. Fika på gården, hämtpizza på fredagen, lappade manchesterbyxor, kompislek i parken och slappande framför datorn när det finns tid. Och det är gott så, det får mig att hålla ihop någorlunda.
Men ibland kan jag längta lite efter de där ambitionerna. Att få planera och satsa på något. Förbereda sig, tänka ut roligheter, investera lite energi. Jag skulle vilja ha den där energin att investera. Kanske klä upp mig i något nytt, se till att barnen hade finkläder som var hela och lagom stora. Förbereda mat flera dagar i förväg, planera roliga lekar. En fest helt enkelt.
Bara att jag funderar på detta är väl ett tecken på att barnen börjar bli större. Att jag ens har önskan. Ikväll har vi planerat för ett litet nyårskalas. Inget överdåd, men ribban lite över golvnivå i alla fall. Städat och handlat mat, flera rätter. Lite tomtebloss, lite musik och en annan familj som gäster. Och imorse vaknade ett av barnen med feber, bara att ställa in. Lite reality-check kan man säga om man är sarkastisk. Vi får göra ett nytt försök en annan gång. Jag tror att jag ska ge mig ut på stan idag istället för att städa toaletten. Kanske köpa lite hela och lagom stora kläder till barnen. Ikväll blir det tomtebloss i alla fall.
Gott nytt år!
Åh så synd på kalasfamiljen som skulle kommit. Hoppas febern inte påverkar för mycket så att ni ändå kan känna av lite utöver-det-vanliga-stämning. Gott Nytt År på er alla fem! /Å
SvaraRaderaTrettondagsfest kanske? Ett år när vi kräktes på nyårs hade vi det... Rätt kul... Och jo, jag tror att höjningen av ribban är ett tecken på att barnen blivit större... Här gjorde jag gladeligen varmrätt i år (ja, jag är själv chokad ) men det beror nog på att Lillasyster är 7... Gott nytt år på dig... KRam
SvaraRadera